10/5/11

Anpassning och språkutveckling, del 2

Jag lärde mig att skriva på koreanska i förskolan i Korea. När jag flyttade hit så var jag väldigt ivrig på att lära mig svenska och finska. Vi började tala svenska med min bror ungefär två eller tre år efter att vi flyttade till Finland. I början var det fråga om att lära oss det nya språket på ett effektivare sätt. För min del handlade det ändå ganska snabbt om att jag bara ville bli "lika" som alla andra i Finland. Behovet av att bli lik dom andra var så stort att koreanska språket och kulturen blev den stora fienden för mig. Det tog int länge för mig att lära mig att uttala svenska och finska ordentligt. Sen började jag få höra det som jag hade strävat efter, dvs. att jag talade lika skickligt som en finländare med svenska eller finska som modersmål.

Då jag började högstadiet, upplevde lärarna att jag inte längre var i behov av stödundervisning. Det intressanta är, att effekten av detta beslut fick mig också att tro, att jag faktiskt hade lika starka språkfärdigheter såsom de andra barnen. Man tror på det vad man vill tro på. :) I själva verket var mina språkfärdigheter i svenska och finska mycket begränsade under hela högstadie- och gymnasietiden. Jag kommer ihåg att mycket av det vad läraren sade gick förbi för att det var så tungt att följa med. Text uppgifterna i matematik var helt omöjliga. Ändå klarade man sig ganska långt i höstadiet genom att plagiera texter, läsa utantill, ha bra minne och ha fin handstil. Att gå gymnasiet var lite knepigare än det. Särskilt under gymnasietiden och tiden efter det, stötte jag på väldigt förvirrande incidenter vad gäller mitt språk. Jag har flertals minnesbilder av de situationer, där mina nära vänner blivit alldeles häpna över att jag int förstått sådana begrepp som för dem var löjligt alldagliga och vanliga. För att nämna några sådana ord: "slev", "landmärke", "pinsam" och "grind" samt "port"!!!!  De var jätte PINSAMMA situationer och jag kände mig alltid jätte dum då. Idag känner jag mig bara VÄLDIGT TACKSAM för att jag fått uppleva allt det här. :)

3 comments:

  1. Intressant att del av dina erfarenheter! Trodde också först att du var adopterad :) det är svårt att höra att svenska inte är ditt modersmål. Själv har jag alltid haft komplex för min finska. Min son lärde sej flytande finska redan som liten. (Nu är han 15.)Jag tror att han lärde sej det när han var hos en finsktalande familjedagvårdare i 3 månader som fyraåring. Under de tre månaderna var han alldeles tyst (fast han är en pratsam person), men efter det kunde han tala finska med små kompisar i kvarteret. Annars pratar han engelska med sin pappa. Pappan kommer från Ghana och bor nu i Canada. De träffas under ca en månad per år.

    ReplyDelete
  2. Tack N. för din respons, jag blev jätte glad! Allt bra på jobbet? jag förstod att ni fått någon annan lärare till IKK?

    ReplyDelete
  3. Jo, vi har en annan lärare. Kursen går nu på engelska.

    ReplyDelete

Critical and constructive feedback is very welcome, thank you for taking part of the discussion!