Anpassning och språkutveckling, del 1

Jag är trespråkig. Jag har gått i svenskspråkig skola och studerat och jobbat på svenska. För tillfället arbetar jag på finska. Min närmaste vänskapskrets består av både svenskspråkiga och finskspråkiga. Mitt modersmål är koreanska. Nivån på min koreanska är fortfarande ingenting som jag är värst stolt över, även om det har utvecklats hemskt mycket under min 20+. Då jag talar med mamma på Skypen,  (thank God theres Skype!), låter Minkku som en 10 - åring vars tal låter så där lite jobbigt.
Eftersom jag allra lättast kan uttrycka mina känslor på svenska, så har det alltid varit klart för mig att tala svenska hemma med L. Det fantastiska är att jag via L och mitt moderskap får lära mig en hel del nya triviala begrepp som jag aldrig hört eller använt förut. Jag blir alltmer medveten om hurudana luckor jag har i mitt ordförråd då det gäller olika situationer och kontexter, till exempel begrepp som man behöver då man badar bastu eller då man leker i sandlådan. Via barnsånger och barnböcker lär jag mig också helatiden en massa nya svenskspråkiga ord som inte varit bekanta för mig. Summa summarum, å ena sidan är jag flerspråkig och språkligt begåvad och å andra sidan känns det som om inget språk fått utvecklas tillräckligt bra.

På sommaren införde jag ett system av finskspråkigt språkbad för mig och L. Då vi är ute och leker i lekparker så talar jag finska med honom. Det är alltså fråga om ungefär halv timme i dagen. Han tycker att det är jätte skojigt, och jag är jätte glad att få följa med och ha denna möjlighet att kunna stöda och förstärka Ls språkutveckling.

Berätta gärna om era egna erfarenheter vad gäller två- eller flerspråkighet! Jag sku gärna höra er åsikt och tankar om det här med Ls språkbad också! Ha en bra dag!!!