Jag växte upp i tron på att min bror och min familj kommer alltid att vara nära mig då vi blir stora. Då mamma flyttade tillbaka till Korea, och när min bror valde ett sådant jobb som förde honom ut i världen, blev jag ensam utan min grupp.
När jag väl hade kommit över chocken, blev jag tvungen att lära mig att bygga upp en ny stark grupp åt mig. Jag lärde mig betydelsen av kompisar och socialt nätverk. Människor som ger dig information, stöd, närhet, sällskap, skratt, hjälp och kärlek, vilka alla naturligtvis förbättrar livskvaliteten. Tack vare mina kära vänner lärde jag mig hur viktigt det är att själv vara aktiv på att upprätthålla kontakten till sina vänner och signalera dem att du bryr dig.
Jag bodde hemma med min bror och delvis med mamma ända framtill att jag var 25 år gammal. Det var int en lätt period att leva under samma tak med sin familj så långt upp till 20+. Den perioden var full av konflikter och frustration samt gråhår som min bror brukar uttrycka det. Nu efteråt tänkt var det en otroligt lärande upplevelse, och framför allt lärde vi oss hemskt mycket om varandra. I bästa fall, och när man riktigt vill det, så kan konflikter leda till någonting gott - en starkare grupp var än gruppmedlemmarna befinner sig i världen.
No comments:
Post a Comment
Critical and constructive feedback is very welcome, thank you for taking part of the discussion!